Så var det då dags för min kära svägerska att bli lurad, förnedrad och firad på en och samma dag....!
Laila slapp dock att bli nerstoppad i säng tillsammans med Peter Magnussom inför fullsatt salong. Den här möhippan gick mer i "sportens" tecken.....
När Laila väl blivit "tagen" , så möttes vi ett glatt morgongäng , varmt påpälsade ute i Älta för att bege oss mot "Äventyrsbanan"!
Lailas syster Linda som styrt upp möhippan hade visserligen berättat för mig att vi skulle vara utomhus och vara lite "äventyrliga"¨, men jag hade väl kanske inte trott att detta skulle innebära en "ångeststund" ensam på ett tunt rep 9 meter ovanför marken mitt ute i skogen....!
Laila tog kommandot och fick vara den som gick först ut på "plankan"....
Vi andra tittade på med skräckblandad förtjusning. Snart var det ju vår tur....!
Se sån stil hon har "Let´s Dance-Laila"! :-)
Graciös även på en tunn lina högt uppe i luften....!
- Hallååå, kan nån hjälpa mig ner....?!
Här står syster Linda och funderar på hur hon bäst ska ta sig från det ena hindret till det andra....
Tjoho det, gick!
Ni ska veta att stockarna hängde löst i luften och var helt vingliga!
Men när man väl klarat av dom hade man nästa hinder, som var repen ni ser på bilden....
Lite spagetti i benen fick man allt, men med lite vilja och jävlar anamma så gick det!
Nej men hoppsan. Här kom det ett litet "hål" mitt i allt...
Ja, det är väl bara att hoppa då.....!
Ramlar man, så ramlar man...
Kära bloggläsare.
Om jag inte överlever "Dödsklyftan" , så vill jag bara säga att jag tänkte på er in i det sista och hade t om kameran med mig och tog bilder medan jag kämpade för mitt liv där uppe bland molnen , ensam och utlämnad till skogens makter. Jag riskerade livet flera gånger när jag släppte taget om repet och fifflade med min kamera istället.
Men jag vore ingen äkta bloggare om jag inte även i en stund som denna med fara för mitt eget liv, tänkte :
Tänk blogg! Tänk blogg......
We made it!!
Shit, vad det var skönt när man klarat hela banan och fick komma ner på marken på igen!
Ett tag i mitten där nånstans när mjölksyran i benen började komma och händerna inte orkade gräppa linan, så fick jag faktiskt lite småpanik, typ :
Hur i helvete ska jag ta mig genom det här....?! (Det var ju liksom inte bara att hoppa av mitt i, eller vända om man säger så...)
Men för varje hinder man tog sig över, så fylldes man med mer mod och kraft för varje gång - även om det nästkommande hindret hela tiden kändes omöjligt att klara av, när man hade det framför sig....
Men det gjorde vi!!!
Och just när Laila trodde att allt var frid och fröjd, och bara väntade på att en manlig strippa skulle dyka upp i skogen med en kopp varm choklad..... så kom överraskning nr 2!
"Fritt fall" från 14 meters höjd.....!
Bara för Laila.
Där är den.
Sveriges mest "klickade" rumpa.....!
Jag kan flyga , jag är inte rädd... Jag kan flyga, jag är inte rädd... Jag KAN flyga!!!
Modigt, stort och vackert....!!
Jag lovar att berätta mer om vår sjukt roliga dag med den blivande bruden, men nu är klockan mycket och jag är ganska sliten efter att ha hållit igång hela dan och haft huset fullt med kvinnofolk hela kvällen, så vi tar det i morgon va...!
Natti, natti vänner.